Igår tog min fina Josse studenten, och jisses vad vacker hon var. Tyvärr dog min kamera innan jag hann ta en rättvis bild. Kvällen var väldigt angenämn. God mat, god dricka och ännu bättre sällskap. Det bästa med chilenare är att man är en enda stor familj haha. Dock blir min ångest markant när jag inser att der för fasen är två år sen jag försvann från växjö, två år sen jag och Sabbe spenderade varenda lediga minut i mörkerrummet eller studion, två jävla år sen jag, johan och sabbe hade våra förfester hemma hos vår lärare och två långa år sen vi fick skratta åt Bengans dötrista men ack så orginella lektioner. Helt sanslöst!
Men i alla fall, grattis vännen och välkommen ut till arbetslösheten! Hoppas ditt liv blir över förväntan!