Det är lustigt, hur vi människor kan ha en osynliga telepati till varandra. Så fort jag känner att jag vaknat på helt fel sida, att livet inte riktigt vill som jag vill idag, så skickas en liten signal till mina vänner, ett sms flyger iväg och hamnar i min inkorg eller ett par stöttande ord av omtanke utbyts i förbifarten, och helt plötsligt är inte dagen lika motsträvig längre. Det som är ännu konstigare att detta händer alltid när livets känns lite extra tungt, utan att jag ens behöver be om det. Är inte det riktigt fina vänner som existerar i mitt liv, ja då vet jag inte vad riktigt fina vänner är. Underbara människor ligger oftast inte på senast ringda i samtalslistan, finns inte där varje dag, inte ens varje månad men dock alltid när de behövs som mest och det bästa är att de oftast är helt omedvetna om hur mycket deras inverkan i någon annans liv betyder.
Så fyfan va detta blev klyschig och smått löjligt ( jag är ju tuff,hård och piercad och totalt känslokall?väl?)

Men fyfan vad ni är bra!